Cattis med C

Det såg ut som en stämpel. Eller något trycktekniskt. Eller något som borde kosta mer än 40 kronor. En man i hatt, en pytteliten cykel och en kvinna med plymer. Jag tog med honom hem ändå.

Vi åkte till Hässleholm för att gå på loppis, jag och min syster. För det är ju det som är grejen med loppis: du vet aldrig vad du hittar, men du hoppas ju att det ska vara något knasigt eller magiskt eller bara helt oväntat. Och ibland händer det.

Vi kom dit, rotade runt bland det vanliga: blommiga lampskärmar, grytlappar i skräckgarn och mängder av glas i alla former. Men så sträcker min syster fram något och säger:

– Är inte detta något för dig?

Och ja. Det var verkligen något för mig. Det var en träkloss i ungefär storlek psalmbok, fast tyngre. Ena sidan var täckt av en metallplatta med en bild. Fast det tog ett tag att förstå det, för den är i negativ, som ett gammalt fotonegativ. och hela ytan är täckt av ett tydligt tryckraster. På baksidan fanns en etikett med något handskrivet.

Det föreställde en man i kostym och hatt som cyklar på en väldigt liten liten cykel. På hans axlar står en kvinna med plymer i håret och väldigt glad uppsyn. Hennes händer är utsträckta. Det såg ut som en stillbild från en varieté eller en turnerande revy.

Jag sa inte ens ”vad är det här?”
Jag sa bara: Den ska jag ha.

Skattjakt (även känt som research)

När jag kom hem kollade jag mer noggrant på baksidan. Där satt en etikett, gulnad och lätt sönderriven, men ändå läsbar:
”Återsänd omedelbart efter användandet till Nils Ahlroth, Falsterbogatan 31B, Malmö.”

Först trodde jag att efternamnet började på M, men sen såg jag det klart. Ahlroth. Dags att börja med det roligaste, reserch.

Nu blev det intressant…

Oväntat CV

Nils Ahlroth, född 1920 i Skivarp, började som snickare. Sen bytte han bana och blev revyskådespelare, känd under namnet Skånska Nisse. Han turnerade, sjöng, cyklade tydligen omkring med kvinnor på axlarna. Kvinnan på bilden kan mycket väl ha varit hans fru Majken som ofta uppträdde tillsammans med honom i början av hans karriär.

På 1940-talet (ca 1944-1946) spelade han på Malmö stadsteater (länk till Nils Alhrot på stadsteatern), i pjäser som Jorden runt på 80 dagar och Tolvskillingsoperan. Han bodde då på Falsterbogatan 31B.

I församlingsboken står han skriven som först sångare, vilket är överstruket och sedan skådespelare. Så det här måste vara precis i slutet av hans karriär som Skånska Nisse och början som skådespelare på Malmö stadsteater.

Och för den som inte redan gjort kopplingen: Ja, det är han som långt senare blev hela Sveriges fastighetsskötare i TV-serien N.P. Möller (länk till SVTs arkiv med tv-serien) på 70-talet. Lite butter men alltid väldigt skånsk. Och väldigt väldigt Möllan.

Och nu stod han här hemma hos mig. På en mini mini cykel.

Bilden kommer från SR https://www.sverigesradio.se/artikel/6035248

Vad det faktiskt är

Det jag hade hittat var en fotokliché – ett gammaldags tryckoriginal. Den typen användes innan datorer och laserskrivare tog över. Bilden etsades i metall, monterades på träkloss, och användes i tryckpressar för att reproducera foton i tidningar, reklamblad eller affischmaterial. Tekniken användes brett från 30-talet ända in på 60-talet, ibland längre.

Man kan se tydliga spår av rasterna, och klossen har fått en viss patina, men bilden syns tydligt. Det är alltså inte ett konstverk eller prydnad. Det här är en bild som jobbade för sitt uppehälle. Den tryckte sig runt i landet, bokstavligt talat.

Det finns dessutom en svårläst text på etiketten, på snedden. Det ser ut att stå ”Toppy o Topps” eller nåt ditåt. Det låter som ett duonamn, kanske var det just det här numret som kallades så? Jag har ännu inte hittat något i arkiv eller revyprogram, men det gör det bara roligare. Allt behöver inte ha Wikipediaartikel.

Möllan är litet

En liten bonusdetalj: det visade sig att min man och hans exfru bott på samma adress i Malmö. Och där bodde senare även min dotters farmor (Oma Gertrud) och efter henne, min dotters pappa!!. Samma hus. Ingen koppling till varandra. Samma väggar som Ahlroth passerade när han gick till scenen eller hem från turnébussen. Universum älskar konstiga cirklar ibland.

Glass och framtidsplaner

Efter fyndet gick vi till torget och åt glass. Hässleholm levererade både revyhistoria och Ottoglass.

Nu ligger klossen hemma hos mig. Jag har planer på att bygga ett kuriosaskåp för sådana här grejer, inte för att visa upp som museiföremål, utan för att ha en plats där de får fortsätta leva. För jag samlar inte på prylar. Jag samlar på historier.

Och den här klossen har definitivt en. Den bara råkade börja i en loppiskorg.

Bilden inverterad efter ett foto och de värsta fläckarna borta.